Ung Vänster Jönköping: december 2009

måndag 14 december 2009

Klimatmöte i Köpenhamn 2009

Under klimatmötet i Köpenhamn, 7- 18 december 2009, samlas 15000 delegater från 192 olika länder för att enas om en internationell klimatpolitik som på sikt ska begränsa den globala uppvärmningen till 2 grader celsius. De stora huvudfrågorna är hur mycket utsläppen av växhusgaser ska minskas; hur vi ska anpassa oss till klimatförändringarnas effekter; hur vi ska gå vidare med utvecklingen av klimatvänlig teknik samt hur vi ska finansiera ekonomiskt stöd från rika till fattigare länder.

Köpenhamnavtalet är en påbyggnad av kyotoprotokollet som skrevs på 1997, vars målsättning gäller till och med 2012. Kyotoprotokollet var det första protokoll som skrevs på med bindande internationella målsättningar för minskade utsläpp. 188 länder har nu skrivit på protokollet, däribland Sverige och de flesta andra länder i Europa. Dock står USA utanför. Det har funnits en rad problem med Koyoto-protokollet förutom det uppenbara att stora utsläppsländer, som USA, inte anslutit sig. En farhåga är att dessa problem även kommer finnas med i ett eventuellt Köpenhamnsavtal.

I Köpenhamn hoppas man nu på att få med fler länder att skriva på samt att höja målsättningarna. Hela underlaget för mötet i Köpenhamn grundas på FN's klimatpanel IPCC, där flera tusen forskare arbetar med analysera och sammanställa aktuell forskning kring klimatfrågorna.

Parallellt med FN's klimatmöte pågår ett alternativt klimatforum, Klimatforum09, där runt 70 miljöorganisationer från hela världen samlats för att ta fram ett gemensamt avtalsförslag där en mer radikal klimatpolitik presenteras. I förslaget ställs krav på en utsläppsminskning av 40 procent för i-länderna till 2020 och ett totalt stopp för olja, kol och gas inom 40 år för både i- och u-länder.

Klimatforum09 vill också se att en summa på 200 miljarder dollar betalas ut till u-länderna för att hjälpa dem att anpassa sig till klimatförändringarnas effekter. Det färdiga alternativa klimatavtalet ska nu presenteras för förhandlarna på FN-mötet av Niels Fastrup, talesperson för klimaforum09.

Det som behövs i Köpenhamn är ett ratificerbart dokument som binder länderna juridiskt vid avtalet. Dock tror man att det i bästa fall kommer att avläggas s.k. "politiska löften". Ett annat stort problem i Köpenhamn blir USA som är väldigt försiktiga med att binda sig vid internationell rätt.

Europeiska länder har en tradition av att binda sig internationellt men att sedan hålla det borta i den nationella politiken. Det beror på att många europeiska länder måste implementera konventionerna i det nationella rättsystemet för att det ska gå att åberopa framför de nationella domstolarna. I USA har man en mer direkt princip. Har man bundit sig så gäller det.

Lördagen den 12:e december var det dags för den stora demonstrationen och tiotusentals personer från olika länder och organisationer samlades på Christiansborgs slotsplads för att först lyssna på tal, och senare marchera iväg mot Bella Center. Enligt SvD slutade polisen att räkna antalet demonstranter vid 25 000, och arrangörerna själva säger att ca 100 000 personer deltog i demonstrationen Aldrig någonsin har jag tidigare sett en sådan enorm uppslutning av människor: det här handlar om en fantastisk mobilisering av hundratals organisationer och tiotusentals aktivister och klimathjältar.

Demonstrationståget var häpnandsväckande lugnt och känslan av att 100 000 människor från hundratals olika organisationer kunde hålla sams genom ett enda gemensamt mål var helt fantastisk, det går knappt att beskriva med ord.

Att få vara en del av denna nyfödda, massiva, folkrörelse är ett previligie, och att tillsammans med människor från alla världens hörn få vandra i gemenskap mot Bella Center, för att visa politikerna att vi inte tänker ge upp förrän VI är nöjda med avtalet, var helt magiskt. Att se ut över ett gigantiskt hav av människor, i alla tänkbara åldrar, med vetskapen om att vi alla är där för att vi engagerar oss i klimatpolitiken och i världens framtid gjorde mig nästan tårögd.

Även om mötet inte kommer att leda till ett politiskt ratificerbart dokument inne i Bella Center, så har vi ändå visat att vi, världens folk, gemensamt kan gå ihop och samarbeta för en förbättrning inom klimatpolitiken. 100 000 demonstranter samlades i Köpenhamn den 12:e december 2009 för visa att det är VI som kommer att förändra världen.

fredag 11 december 2009

Kompromissa inte bort våra ideal

Snart är det nyår, och parallelt med det startar valrörelsen 2010. I tider när högervindarna blåser som kraftigast är det lätt att börja kompromissa bort sina ideal. Radikala och revolutionära förslag utpekas som absurda och extremistiska av den högerdominerade mediasfären.

Jag menar att vi måste vara tydliga. För en tid sen, valet 2006, drev vi i Vänsterpartiet aktivt ett krav på 200.000 nya jobb i offentlig sektor, arbetstidsförkortning med bibehållen lön och ett absolut nej till borgarnas skattesänkningar. Men idag låter skällan något annorlunda. Dessa krav drivs inte längre, i alla fall inte aktivt. Varför har vi tvingats in på denna väg fyllt av högersvängar? Är det beroende på samarbetet med Socialdemokraterna och Miljöpartiet eller har vi själva valt att ta den vägen för att vi tycker den är bättre?

Vi ser i opinionsmätningarna ett allt svagare stöd för vår politik, men det är just det, är det verkligen vår poltik? Jag hävdar att vi blivit insnärjda i ett spel, ett spel där målet är att nå ministerposter till vilket pris som helst. Men jag menar att vi då inte kan vinna spelet, vi kan bara förlora det.

Ett Vänsterparti att räkna med, blir vi först när vi driver revolutionära krav. Det gör vi inte i stor utsträckning idag. De kongressombud som blir valda att representera sina medlemmar på nästa års kongress har ett stort ansvar. Min förhoppning är att dessa förvaltar det ansvar väl och slutar att kompromissar bort våra ideal. För vi kan få ett starkt mandat för att föra en radikal vänsterpolitik om vi bara visar att det är det vi tänker göra. Först då, och på inga andra omständigheter kommer vi att få ett starkt väljarstöd, där inte bara akademiker utan också arbetare går och röstar på oss i Vänsterpartiet.

Mikael Ekvall